emmaiindien

 Den här morgonen var nog både jag och Sara (delade rum med henne) trötta, vi gick upp för frukost bara för att stensomna ett par timmar igen. Sen blev det packning och lite solning vid poolen, lunch på en udda restaurang och shopping för de sista pengarna.

Innan samling vid en restaurang för avslutnings middag satt jag och Hanna en stund och njöt av vår sista stund i landet och vid vattnet.

Sedan bar det av till flygplatsen där det blev hejdå-besök av Priteena (som bl.a. lovade att kolla på mina frågor dagen efter), hennes familj och några av de utbytesstudenter som var i Sverige förra våren. Efter en hel del väntan, många kontroller och lite sång och musik från Håkan satt vi hur som helst på flyget från Chennai till Frankfurt.

På planet blev det mat, sömn, film, mat mer sömn osv. innan vi till slut var framme för att få vänta i Frankfurt i fem timmar. Flyget var försenat men till slut kom vi fram till Sverige och Lidköping.

Det blev frukost på hotellet innan avfärd. Sena bussar, igen, seg påpackning av väskor av väskor och de som lämnat grejer på hotellet var tvungna att skriva på papper för att dessa skulle ges till städerskorna innan vi kunde bege oss. Resan tog ung. 3h och busschaufförerna kände absolut att de ville ha en fikapaus 10min innan vi var framme - annars gick resan bra.

Väl framme blev det lunch och bad på stranden (vi blev bara lite uttittade...), sedan shopping och fika på ett tyskt café med indonesiska ägare (otippat). Kvällen avslutades med gemensam middag.

En härlig morgon, som vanligt, startade dagen - och det med hotellfrukost. Vid nio tog vi oss hur som helst till Auroville (via "lyxbussar" som spelade Aqua på max). Auroville är en stad som satsar helhjärtat på ett hållbart samhälle, med solceller, vindkraft, ingen pengahandel osv. Vi promenerade hur sol helst omkring på ett område där och tittade bl.a. på stadens hjärta, Mathrimandir.

Sedan blev det lunch på hotellet, en stund vid poolen och shopping.

I morse gick vi upp tidigt för att frukost innan vi än en gång satte oss i bussarna. Efter några timmar och en del krångel kom vi i alla fall fram till Hotel Annamalai i Pondicherry, för att spendera ett par nätter.

Här blev det bad i poolen, internatcaféanvändning och bara slappande. Framåt kvällen letade några av oss reda på en autoricha och frågade efter bra shopping, Pondicherry Big Market blev det. Efter några timmar tog vi oss tillbaka till hotellet för middag och sömn!

Idag blev det tidig uppgång innan farväl och avgång kl06.00. Barnen var trötta och lite ledsna över att vi skulle åka, men kramade oss alla hejdå.

Sedan bar det av och efter en del åkande och några stopp var vi framme och det var dags för middag. Vi besökte dock ett tempel innan vi åkte till Graces' föräldrar där vi skulle spendera natten.

Sista dagen på barnhemmet startade med Poori och lek med barnen innan vi i två bussar åkte runt bland byarna och gjorde reklam för Samuels nya skola.

Det var ohyggligt varmt i solen och alla var slöa när vi kom tillbaka ungefär lagom till lunch. Vi hjälptes åt att dela ut mat till barnen innan även vi åt. Vid 15 höll Samuel och barnen ett litet program för oss, ännu mer sång och dans, och så fick vi var sin flagga och ryggsäck.

Vi lekte och lärde känna barnen i några timmar innan vi åkte iväg och träffade sponsorbarnens familjer.

Dagens frukost bestod udda nog av soppa och bröd (då kändes till och med riset med gryta till bättre...), innan avfärd mot en strand och templet där. Tanken med resan var väl dels också att vi skulle få bada, men med tanke på färgen på vattnet stod vi alla över.

Templet var hur som helst stort och det var en massa människor där som deltog i en hinduisk festival. Det luktade äckel, och det var människor överallt - spännande men motbjudande upplevelse.

På eftermiddagen följde de som ville med i bussen till Tirunelvelli och en tyg affär (liknande Nalli), vi som följde med åt sedan på restaurang och åkte tillbaka i en sjungande bil.

Morgonen startade med tidig avfärd från barnhemmet, stopp i Tirunelvelli för frukost innan vi drog vidare mot Kaiyakumari. Resan tog drygt 3h enkel, och när vi kom fram fick vi stå och köa i nästan en timma innan vi kom ombord båtarna som skulle ta oss den korta biten ut till ett tempel. Under tiden vi väntade i kön kände vi oss alla väldigt uttittade, fick bland annat vara med på en del smygkort...

Templen var fina, men det som gjorde dem speciella var deras läge ute vid vattnet - jättehärligt!

Besöket var snabbt gjort, sedan blev det lunch och lite strosande i staden en stund innan det bar av igen. På vägen hem (och dit egentligen) åkte vi igenom världens största vindkraftspark - mäktigt!

Idag började morgonen med chapati till frukost (pannkaksliknande bröd), jättegott, innan barnen från byarna runt om barnhemmet började droppa in. Vid 10-tiden höll de en liten dans- och sångshow för oss, de var jätte duktiga! Efter det höll vi även vår lilla show (nationalsången, Idas sommarvisa m.m.)

Framåt kvällen (runt 17) drog vi iväg på ännu en liten promenad i byarna, den här gången besökte vi medelklasshem. I Indienmått hade de en hel del, men i våra (som väntat) knappt något alls.

Innan förmiddagens aktivitet satte jag mig en stund vid områdets datorer och krånglade ännu en gång med datorer, datorerna vill inte ta emot mitt USB (med bilder), och de som gjorde det fungerade inte Internet på så...

Vid 10 skulle vi hur som helst träffa en Dalit (tillhörande det lägsta kastet, det icke existerande), som nu var en kristen pastor. En oplanerad gudstjänst blev det i stället då för (vi fattade det som att) pastorn själv skulle medverka i den.

När vi väl fick prata med pastorn visade sig mötet bli ganska tradigt, han var som sagt kristen och före detta Dalit. Det är nämligen så att alla i Indien verkar vara extrema i sina religiösa åsikter, de flesta säger inte att "så här tror jag" utan "så här är det, allt annat är fel". Så sade även den här pastorn, han förkastade hela hinduismen och sade att den måste förgöras. Extrema åsikter.

Det vi fick lära oss var hur som helst lite om hur kastsystemet påverkar människor. Kastsystemet kommer från det att människor tror att kasten kommer från den högsta guden. Från gudens huvud kommer ett kast (det högsta), Brahimer, det kommer ett kast från axlarna/bröstet, krigarna, det tredje kastet kommer från låren, arbetarna, och det fjärde kommer ifrån fötterna, det lägsta kastet. Daliter, som ¼ av Indiens befolkning består av, tillhör inte något av kasten, de är "gudalösa" och därför enligt kulturen inte värda någonting.

Efter lunch gjorde jag ännu ett försök med denna underbara blogg, och lyckades (för första gången under resan!) med att få in ett inlägg, med bilder..

Sedan var det dags för Vincents dockshow. Vincent som håller i stället vi bor på brukar på sin ledighet åka runt bland barn i små byar och underhålla dem en stund, och nu fick vi oss en liten show:) "Lille kocken" höll även ett litet dansnummer för oss, en Tamilsk dans. Han var duktigare än man kunde tro, och dansen var...annorlunda.

Skräddarbesök innan avslutningsmiddag på the Blue Diamond, och packning inför avresa mot Malabaj och Barnhemmet.